Phoenix Photo
Ägaren Kent Sundströms ord vid Phoenix Photos första lopp i Svante Ericssons regi ringar in hela historien så mycket. På plats på Solvalla, en mörk decemberkväll, i hopp om att få med sig någon tusenlapp i prispengar och med taktiktankarna i stallet en stund innan start ringande i öronen: ”vi kör invändigt hela vägen” :
– Och så går Svante ut i andra ytter 800 kvar, och jag bara tänker: ”vad håller han på med!?”.
– Och så går Svante ut i andra ytter 800 kvar, och jag bara tänker: ”vad håller han på med!?”.
För den är rätt osannolik, det går inte att komma ifrån.
Eller för att ta tränare Svante Ericsson ord:
– Alltså, travtränaryrket kan emellanåt te sig lite larvigt. Man håller liksom på och åker runt på auktioner, och kollar vinklar på djuren och analyserar stammar och har sig, och så blir det en häst med en sådan här bakgrund som typ blir bäst till slut.
Och kan inte låta blir att skratta åt det hela.
Ja, för historien om Phoenix Photo får en – åtminstone författaren av dessa rader – på något vis att en gång för alla förstå varför man en gång blev förälskad i företeelsen trav.
På så många plan.
För de små marginalerna. För den å ena sidan ibland enerverande, å andra lika mycket fascinerande – slumpen.
För att även den enkla hästen, den utdömda, den osannolika, kan bli något.
Om bara alla bitar faller på plats.
Att alla uppfödare, ägare, kan fortsätta stå där med hoppet. Att alla – om bara med marginalerna på sin sida – kan lyckas. Att drömmen alltid har möjlighet att finnas där.
Just den här – vändningen och förvandlingen av Phoenix Photo – tar sin början i slutet av förra året. Det var Svantes tränarkollega Karl Aikio som en måndag eftermiddag ringde och berättade om den då femårige valacken. Som efter tre starter hos just Karl ännu inte tjänat en krona. Och frågade om Svante hade lust att testa honom.
– I annat fall skulle hästen tas ur träning och om inte hältan försvann tas bort. Och det ska erkännas, det är väl inte alltid man tackar ja när man får den typen av frågor; jag mindes faktiskt också att jag hade sett honom i ett kvallopp, där han galopperade i slutskedet och inte gav något direkt wow-intryck. Men trots detta sa jag ja till att prova...
Och snabbt märkte han åtminstone en sak: den rätta inställningen fanns där! Däremot infann sig i övrigt inte heller nu något ”wow” i Sundbyholmtränarens kropp. Fast visst, efter ombalansering och mer och mer muskler på kroppen, så började Phoenix Photo ändå sakta men säkert åtminstone hålla ihop sin aktion allt bättre.
Förväntningarna inför det där debutloppet på Solvalla, efter ett rätt intetsägande kval på strax under 1.20, var dock som sagt inte särdeles högst ställda.
Hur det gick?
Vinst med ungefär 30 meter – smått okörd – till 27 gånger pengarna, via ett rykande sista halvvarv!
– Närmast något av en chockupplevelse, det var det verkligen. Jag blev då också än mer varse om hans inställning. Som verkligen är helt enorm.
Finns det någon annan nyckeldetalj till resultatet vi nu ser, trots allt?
– Tja, är nog ihop med balansändringarna att han – delvis på grund av just balanseringen – fått en annan muskulatur. Tidigare var han rejält sned i korset, där är han mycket jämnare nu. Och så har lättningen till barfota bak på sistone såklart gett effekt. Men annars går han fortfarande tungt balanserad fram och det finns fortfarande mycket att både slipa på och utveckla, menar Svante.
Kent Sundström ja, osthandlare från Stockholm, och en av totalt fem ägare på Super Photo Kosmos-sonen, han tror så här drygt ett halvår senare fortfarande att han snudd på drömmer.
– Det hela är ingenting annat än en saga. Att han till att börja med bara fick fortsätta leva... Att jag sedan fick frågan, att jag svarade ja, faktiskt lite grann för att vara snäll mot Svante.... Och sedan att det är gamla kompisar från barndomen, jag själv är 69 år vid det här laget, som är med om det här tillsammans. Och så Svante, vilken jag också tycker väldigt mycket om och har blivit en kompis trots att det skiljer mer än 40 år mellan oss, som har gjort ett helt fantastiskt jobb. Nej, som sagt: en enda stor saga är vad det hela är.
Nu, ett halvår senare; så har Phoenix Photo alltså tagit sex segrar, varav de två senaste har varit dels ett försök i rikstoton (STL), dels ett större lopp under Sprintermästarkvällen. I synnerhet det där ”V75-försöket” visade på ännu en ny dimension i hästen. När han trots flera rejäla tryckare på sig under vägen, till exempel gick det vid ett tillfälle 1.06 mitt i loppet, vägrade att släppa någon förbi sig någon gång. På 1.14,2a/2.640 meter...
– Jag har hållit på med trav hela livet, och att då få sin bästa häst nu, på det här sättet, det är som sagt helt fantastiskt. Nu säger Svante att han ska få ett formhöjande lopp på Solvalla nästa vecka (21/7) och därefter blir det V75-finaler på Åby i början av nästa månad, avslutar Kent Sundström.
Och säger det ännu en gång. Att en saga är vad det är. Att det hela är något som: ”inte kunde hända”.
Men det gjorde det. Det kunde hända.
Och så går det upp för en igen – vad travsporten verkligen handlar om.
Henrik Ingvarsson